Prostration vid koranrecitation

Inledning

I denna 21:a tajwidlektion om den Heliga Koranen lär vi oss att det finns 14 koranverser där det är rekommenderat att utföra en prostration under recitationen.

Följande symbol: ۩ markerar den punkt där prostrationen ska utföras.

1. Definition

Prostrationerna under recitationen kallas سَجْدات التلاواتpå arabiska.

A. Källa

Det har återberättats från Amr ibn al-Âs att Allahs Sändebud —må Allahs frid och välsignelser vara över honom— reciterade 15 koranverser för honom där det är rekommenderat att prostrera sig: tre i sura al-Mufassal och två i sura al-Hajj.

Detta har återberättats av Abu Dawud, Ibn Majah, al-Hakim och ad-Daraqutni och klassificerats som «gott» — hasan av al-Mundhiri och an-Nawawi).

Hadithlärde al-Albani anser dock att överföringskedjan inte kan betraktas som god, eftersom den innehåller två okända återberättare.

B. Fallet med vers 22:77 i sura al-Hajj

Imam at-Tahawi ansåg att det inte finns någon andra prostration i slutet av sura al-Hajj. Detta var även Ibn Hazms uppfattning. Han skrev i al-Muhalla att det inte finns något autentiskt —sahih— bevis för att detta tillhörde Allahs Sändebuds tradition, må Allah välsigna honom och ge honom frid, och inte heller någon enighet bland rättsskolorna.

Det har dock återberättats genom en autentisk kedja att Umar ibn al-Khattab, Abd Allahs dotter och Abu Darda utförde denna prostration vid vers 22:77.

Även om överföringskedjan för den nämnda hadithen är svag stöder majoriteten av de lärda inte denna prostration vid vers 22:77, eftersom det inte finns något bevis i den profetiska traditionen eller någon enighet bland de lärda.

Det har emellertid autentiskt återberättats att vissa följeslagare brukade prostrera sig efter recitationen av vers 22:77. Detta kan därför betraktas som ett bevis, särskilt eftersom det inte har återberättats att följeslagarna var oeniga i frågan. Allah vet bäst — الله أعلم

C. Den islamiska rättsliga bedömningen av dessa prostrationer

Prostration under recitationen av dessa verser är rekommenderad både för recitatören och lyssnaren, men den är inte obligatorisk.

D. Hur utförs prostrationen?

Om en person vill prostrera sig rekommenderas det att uttala takbir — الله أَكْبَرoch därefter prostrera sig. När man reser sig från prostrationen behöver man inte uttala takbir, tashahhud eller salam.

Lyssnaren behöver inte prostrera sig om recitatören inte gör det. Det har återberättats att Zayd ibn Thabit reciterade sura an-Najm för Profeten —må Allahs frid och välsignelser vara över honom— och att varken han eller Profeten prostrerade sig.

Om prostrationen sker under bönen ska recitatören eller lyssnaren uttala takbir, prostrera sig och därefter resa sig.

Bland åkallelserna som kan reciteras under denna prostration finns:

سَجَـدَ وَجْهـي للَّـذي خَلَقَـهُ وَصَـوَّرَهُ وَشَقَّ سَمْـعَـهُ
وَبَصَـرَهُ بِحَـوْلِـهِ وَقُـوَّتِهِ فَتَبَارَكَ اللَّهُ أَحْسَنُ الْخَالِقِين

«Mitt ansikte har prostrerat sig inför Honom som skapade det, formade det och gav det hörsel och syn genom Sin kraft och styrka. Välsignad är Allah, den bäste av skapare.»

2. De femton prostrationsverserna

3. Slutsats

I denna 21:a tajwidlektion om den Heliga Koranen har vi lärt oss att det finns 15 koranverser där det är rekommenderat att prostrera sig under läsningen. Vi har också sett att prostrationen inte är obligatorisk, men rekommenderad.

I nästa tajwidlektion, in shā’ Allāh, lär vi oss att identifiera felet som orsakas av felaktigt uttal av bokstäverna i den Heliga Koranen.